Hur ett danskt palats hamnar i Gävle 1940

Vid 1800-talets mitt upplevde Gävle stad fantastiska glansdagar. Rederiverksamheten blomstrade, handelshusen skeppade ut varor över hela världen, Gävles borgare blev förmögna. Guldglansen lyste naturligtvis inte upp alla delar av samhället, men det är det borgerliga livets kulturintresse som ger upphov till Länsmuseet Gävleborg.

Familjen Rettig ägde en tobaksfabrik i Gävle och drev även varvs- och rederiverksamhet i staden under 1800-talet. Historien om länsmuseet tar sin början 1933 då Antonie Rettig, ingift i släkten, avlidit och efterlämnat ”John och Antonie Rettigs museifonder till Gävle stad”.

Donationen innefattade en stor summa pengar – värd åtskilliga miljoner i dagens penningvärde. Museet kunde byggas med medel ur denna donation. Byggnaden – som ritades av stadsarkitekt Sven Wranér – stod klar 1940 och gick då under namnet Gävle museum. Enligt donatorns önskemål användes Antonie Rettigs systers palats i Köpenhamn som arkitektonisk förebild.

Länsmuseets förste chef Philibert Humbla (mannen i mitten med knäppt kavaj) vid utgrävningen av Björkebåten. Foto: Arne Sundstrand.

I den rettigska donationen ingick även ett tusental konst- och konsthantverksföremål. Dessa föremål blev grunden till samlingarna.

Länsintendenten Philibert Humbla blev museets förste chef – han tillträdde tjänsten 1939. Han var en folkbildare av den gamla gedigna sorten. Humbla ägnade sig inte bara åt museet i Gävle – han spred kunskap på bred front och tog tillvara på den initiativkraft som fanns ute i länet. Han skapade nätverk för sin tid.

Museet – som från början hette Gävle Museum – blev länsmuseum 1978. Och Länsmuseet Gävleborg är vårt namn än idag.