Andra direktpositiv

De äldsta fotografiska teknikerna kallas för direktpositiv eftersom det inte gick att göra någon kopia. Det enda exemplar av fotot som finns är kopparplåten (daguerreotypen), glasplåten (ambrotypen), järnplåten (ferrotypen) eller läderbiten/vaxduken (panotypen).

Ambrotypi

En fotografisk teknik som utveckades under 1850-talet. Fotografiet är oftast monterat i ett vackert etui eller smakfullt inramad. Ambrotypen består av en tunn glasskiva med en underexponerad negativ bild som uppfattas som positiv eftersom den visas mot en svart bakgrund (lack, textil eller papp). Länsmuseet har sju ambrotyper i samlingarna.

Panotypi

En panotyp är ett fotografi där bildskiktet ligger på en bit läder eller vaxduk. Detta material kunde vara billigare än glas och användes därför ibland som bas. Strukturerna i lädret eller textilien brukar synas tydligt genom fotografiet. Länsmuseet har tre panotyper i samlingarna.

Ferrotypi

Ett billigt material var också järnplåt. Framkallningsprocessen var dessutom snabb; efter en kvart kunde man få sitt "ögonblicksfotografi" med sig hem. Tekniken användes ofta av gatufotografer som förevigade söndagsflanörer i parken. Små ferrotyper kunde tejpas bakpå en sirligt utsmyckad kartong och stoppas i visitkortsalbumet. Den negaiva bilden syns som positiv på den svartlackerade järnplåten. Länsmuseet har ett tiotal ferrotyper i samlingarna.

Krystoleum

En udda teknik som är en blandning av fotografi och måleri. Ett pappersfotografi klistras på en glasskiva (med bildskiktet mot glaset). Pappersbasen skrapas sedan bort och baksidan av fotografiet bemålas. Ytterligare en glasskiva, målad med breda penseldrag, kunde placeras bakom den första för att få mer djup i bilden. Krystoleum förekom oftast som porträtt i mer besuttna hem (gärna på kupat glas), men länsmuseets krystoleum på plant glas visar en herrgårdsmiljö - möjligen med unionsflaggan hissad.

 





   

Bilder: Panotyp, ferrotyp, krystoleum fram- och baksida.