Daguerreotyper

År 1839 berättade Louis Daguerre om sin uppfinning för franska vetensklapsakademien. Han kallade den fotografi, ljusskift. Bara några månader senare fanns daguerreotypiutrustning, med bruksanvisning på svenska, att köpa i Stockholm.

Tekniken är omständig med noggrann behandling av en kopparplåt som beläggs med ett tunt lager av silver, poleras och behandlas i en ljustät behållare med joddångor. Exponeringstiden var lång, till en början 10-30 minuter. Plåten framkallades i kvicksilverångor och resulterade i en spegelvänd positiv bild.

Daguerreotyper är känsliga för beröring och luftföroreningar. Dom är därför oftast monterade i glasade ramar eller i vackra etuier. Tekniken är lätt att känna igen eftersom bilden skiftar mellan negativ och positiv när man vinklar fotografiet mot ljuset. Länsmuseet har sju daguerreotyper i samlingarna.

Det var dyrt på 1840-talet att låta fotografera sig; kundkretsen i varje stad var begränsad. Daguerreotypisterna var därför oftast resande. För att få kunder annonserades i dagspressen. Den förste daguerreotypisten i vårt län, Wilhelm Heineman, kom till Gävle 1844.

I Norrlandsposten 27 februari 1844 stod att läsa: "Porträttering medelst Daguerréotypen verkställes alla dagar till den 21 Maj uti Gästgifaren Herr Nymans Trädgård från kl. 9 f.m till kl. 7 e.m. Priserna äro 3, 4, 5, 6 och 8 Rdr B:ko. Obs. Det är derom föranstalladt att de personer som sitta till porträtteringen ej blifva besvärade af åskådare."

 

 

   

Bilder: Daguerreotyp, fram och baksida.