De arkeologiska samlingarna

Länsmuseet Gävleborg har i sina samlingar ett stort fyndmaterial från utgrävningar runt om i länet. Här trängs stenyxor från Valbo med gravfynd från Hälsingtuna.

När får man som privatperson behålla fynd? Man får behålla föremål om inte föremålet påträffats i eller vid en fast fornlämning, kommer från en depå om två eller flera föremål eller om det inte består helt eller delvis av guld, silver, brons eller koppar. Länsmuseet vill oavsett om ovanstående kriterier är uppfyllda eller inte gärna veta om lösfynd har hittats, så att de kan fotograferas och dokumenteras. Fyndplatsen är av stor vikt, då det hjälper oss att läsa det förhistoriska landskapet.

Stenålder (ca 10.000–1800 f. Kr.)

Museets stenålderssamling är omfattande och här finns en stor mängd keramik, brända ben och stenredskap som yxor, skrapor och pilspetsar. Från den mellersta stenåldern har vi bl. a. fynd från boplatserna Måndagsbäcken och Gårdsjösundet i Hälsingland. Under yngre stenålder började man tillverka keramik, och i samlingarna finns skärvor från stora spetsbottnade kärl från Fräkenrönningen och Södra Mårtsbo i södra Gästrikland.

Bronsålder (1800–550 f. Kr.) – Järnålder (550 f. Kr.–1066 e. Kr.)

Länet var under järnålder ett rikt område, tack vare bland annat järnframställningen som skedde i stor skala runt om i bygderna. Pälshandeln var en annan viktig inkomstkälla. Detta märks tydligt i det rika gravmaterialet. På Länsmuseet finns fynd från flera gravar runt om i länet, och fyndmaterialet består av gravkärl, olika föremål av järn såsom vapen, söljor, spännen och nitar, pärlor av glas och bärnsten samt brända ben. Järnhanteringen syns även i de många ämnesjärnen som finns i samlingarna.

Medeltid – Modern tid (1066–)

Från yngre tid finns materialet från utgrävningarna kring bl.a. den medeltida prästgården i Vall, Valbo socken, glasbruket Sophiendal i Los socken och resultaten från grävningar inne i Gävle stad. Bland de senare finner man exempelvis fynden från utgrävningarna vid Klintbergska gården, varav det äldsta är kakelugns- och golvkakel från sent 1500-tal.